Två dagar på Skeppsholmen - #sthlmlit

Solen strålade och löven lekte guld på Skeppsholmen, Stockholm, där jag tillbringade större delen av helgen. Det var dags för årets upplaga av Stockholm Literature och mitt andra besök där.

Förra gången, 2013, fick jag lyssna till några av mina absoluta favoritförfattare t ex Chimamanda Ngozi Adichie och Jan Kjaerstad. Årets startfält var inte samma drömuppställning på förhand men dagarna bjöd förstås ändå på flera intressanta, inspirerande möten med författare jag läst in mig på inför litteraturdagarna.

Sex scensamtal hann maken och jag lyssna på under helgen. Det handlade om den kreativa processen, om konstens möte med litteraturen, om sagans inflytande, om att odla sin trädgård, om historiens makt över nuet, om död och förtvinade penisar...

Vilka var mina höjdpunkter?

• Jamaica Kincaids levande beskrivning av sin väg in i litteraturen, om sin skrivprocess och om det onödiga med lyckliga slut. Hennes viftande händer tyckte jag om liksom hennes humor.
• Mästarmötet mellan Sjón och Ngugi wa Thiong'o som förde samman Island med Kenya.
• Dorit Rabinyan och Elisabeth Åsbrink som verkligen möttes på scenen i ett samtal om bland annat "what if". 
• Don DeLillos röst och rytm när han läste ett utdrag ur sin senaste roman under samtalet på scenen.
• Det surrealistiska samtalet mellan Martina Montelius och den japanska poeten Hiromi Itõ. Vad var det vi var med om?
• Påminnelsen om hur viktiga översättarna och tolkarna är för litteraturens röster - och för oss som tar del av dem.
• Att vi råkade bo på samma hotell som flertalet författare och fick så att säga både Kincaid och wa Thiong'o till frukost.  
• Att, om än snabbt, återse bokvänner/bloggare och träffa på några nya.

Var det någonting som inte fungerade?

• Lite för ofta saknade jag lyhördhet och nyfikenhet i samtalen. 
• Här var samtalsparters som hellre ville driva sin tes än lyssna in vad författaren egentligen sade.
• Här var författare som hellre än att svara på frågor och delta i samtalet på ett föreläsande sätt upprepade tidigare nötta fraser. 
• Det är fint om huvudgästerna snabbt släpps in i samtalet. Det hann till exempel gå 15 långa minuter innan det intervjuande paret Kristina Sandberg/Mats Kempe lät Jamaica Kincaid komma till tals. 

När möten genom samtal fungerar och lyfter kan det bli fantastiskt. Så min förhoppning är att man väljer samtalspartners mer omsorgsfullt nästa år. Men. Allt som allt är jag mycket nöjd med helgen! Så klart.

Roligt var också att vi hann slinka in på releasefesten för Natur & kulturs tidskrift Revy. Exakt när Athena Farrokhzad inledde sin uppläsning ramlade vi in på Musikaliska. Det var fint.

Nu ska jag läsa de sista 20 sidorna i Toni Morrisons Jazz som hela första alnlånga numret handlar om.