Resa i månljus

I början fick jag kämpa lite. Språket låg inte rätt för mig med upprepade ord, meningar som kändes fel utan att kanske vara det. Men så tog det sig och jag fördes allt längre in i berättelsen.

Även huvudpersonerna i Antal Szerbs roman har det kämpigt. Fast det börjar bra för ungrarna Mihály och Erzsi som är i Italien på bröllopsresa. Erzsi har lämnat ett annat äktenskap för Mihály och de ska börja sitt liv tillsammans. Men så översköljs Mihály av minnen från sin ungdom, av starka trasiga vänskapsband, av nostalgiska drömmar. Och under en tågresa kliver han, efter att ha lämnat kupén vid ett tillfälligt stopp, på ett helt annat tåg. Makarna åker åt varsitt håll.

Det förflutna drabbar Mihály som bryts ned av minnena och av de olika förväntningar han ska infria i sitt liv. Hur förena en drömmande poetiskt jag med den äkte mannens, familjeförsörjarens och faderns krav? Och han söks på ett nästa drömlikt sätt upp av några av de gamla vännerna.

Den resa Mihály gör sker lika mycket i hans inre och i hans minne som i det yttre. Men Italien med dess sköna städer finns där tydligt, och kontrasteras mot Mihály som är i uppror. Allt medan Erzsi fortsätter sin egen resa. Det har gått någon vecka sedan jag läste ut boken och i efterhand framstår Erzsi, som självständig beslutsamhet fortsatte med både liv och resa, som minst lika intressant som den dumpande mannen.

Resa i månljus som gavs ut 1937 är en ungersk klassiker. Författarens liv ändades i ett arbetsläger i Balf 1945.