Susans familj är nu inte vilken som helst; hon är framstående fysiker, hennes man världskänd kompositör, de vuxna tvillingarna något slags underbarn. Och de blir verktyg i ett mycket farligt spel. För det är något på gång, något stort och farligt i Köpenhamn. Och familjens jakt på information kantas av makabra dödsfall och själva utsätts de för eskalerande hot från okänt håll.
Det var en märklig upplevelse att kliva in i Høegs romanvärld, en märklig läsupplevelse. Romanen är något slags blandning av äventyr, civilisationskritik och nära-framtids-dystopi där vetenskap, sunt förnuft och intuition eller clairvoyans är drivkrafter. Frågorna han ställer om vart vår värld är på väg, om vilka som klarar sig, om cynism och makthunger, om hur långt man är beredd att gå för sin nästa mm är förstås både relevanta och viktiga. Men sättet han gör det på, det kommer jag inte riktigt till rätta med. Detaljerna i boken är nog inte det viktigaste, ändå fastnar jag i dem och undrar t ex fortfarande hur Thit kunde ha koden till datorn i Folketingets arkiv? Små glidningar då och då gör fästet osäkert. Och kanske handlar det egentligen främst om en dotters längtan efter sin far?
Nåja, det här var så att säga inte riktigt i min smak. Det var en aning för utstuderat utflippat och ett lite för lätt genomskådat effektsökeri. Men det känns lugnande att veta att hur illa det än går för en stad så kan man alltid få tag på pizza och en stärkande Cola...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du med din kommentar lämnar ett avtryck här!