Carol är alltså namnet på huvudpersonen, spelad av Cate Blanchett, som drabbas av kärlek och passion långt utanför äktenskapets gränser. Mitt i julruschen möter hon det lite yngre butiksbiträdet Therese (Rooney Mara). De ger sig efter några vändningar av tillsammans för att för en stund få ro tillsammans, men det krävs mer än en bilresa för att fly samhällets, moder - och äktenskapets konventioner.
Tyvärr har jag inte läst Patricia Highsmiths roman som filmen bygger på och har ingen aning om vad som komma skall. Men åh så mycket jag tycker om den här lågmält gestaltade filmen om starka, innerliga känslor. Blanchett är så bra i all sin styrka, känslighet och kompromisslöshet. 1950-talet känns fint fångat i miljöer och inte minst kläder. Tänk att få vandra i den här filmgarderoben... När filmen slutar finner jag mig omfamnad av musiken, eftertexterna och den filmiska vackerheten.
Bra att höra att du tyckte om filmen! Jag vill också se den. Jag läste i en artikel att regissören ville visa ett slitet New York (själva staden) på väg att rustas upp, vilket förstås inte motsäger vackra dräkter och inredning, tvärtom. Personerna blir ju influerade av sin tid och det ger säkert kärlekshistorien ytterligare en aspekt.
SvaraRaderaHm.. jag var nog för fokuserad på människorna för att uppfatta staden... Hoppas du gillar den!
Radera