I den sista delen har 30-tal blivit 50-tal och så vidare, och Maj har kommit ikapp min egen ålder. Tiderna förändras snabbare nu och berättartakten är lite högre. Maj har funnit en större säkerhet, har upprepat traditionerna så många gånger att de inte längre orsakar ångest och oro. Oron finns istället för barnen som blivit större, vuxna, för Anita och hennes mående, för Lasse, skolan och hans damer och förstås för Tomas och hans risk för återfall. Livet har blivit mer svajigt, för det går inget bra för firman Tomas arbetar i och för överlevnads skull tvingas makarna in på nya vägar. Maj biter ihop och gör sitt för att företaget "familjen" ska fortsätta fungera. På ett modigt sätt låter hon sig anställas på nytt och tar sig an nya miljöer. Även Tomas blir tvungen att omformulera kraven, säljer sommarhuset och förlorar rollen som fabrikörsson. Barnen blir vuxna, börjar leva egna liv.
På ett fortsatt mycket skickligt sätt berättar Sandberg om både samhället och individen - om Maj som tränger sig så på och in i mig när jag läser. Majs hemmafrutillvaro lyfts upp och belyses på ett fint sätt, det dagliga finns alltid närvarande, tränger undan större tankar. Världshändelserna saknar fäste i Majs värld, det nära är nog. Tomas har här fått mer utrymme än tidigare och lite saknar jag Majs innersta så som det berättades i den första delens kursiver. Av de tre delarna är det Att föda ett barn som gripit tag djupast och starkast.
Det här är en stor berättelse som definierat årets första månader för mig - med läsning, bokcirkel på jobbet och författarbesök med bästa Kristina. Trilogin och allt runtikring den har lagt sig mycket nära hjärtat.
Att föda ett barn
Att sörja för de sina
Läser du Karin Wahlbergs serie Lasarettet som kommit med del 2? Böcker med samma själ, tid och tankar som böckerna om Maj. Men här finns manga starka levande kvinnor. Läs! :-)
SvaraRaderaHar inte läst dem, så varmt tack för tips!
Radera