Det är mycket som "tycks vara" i den här romanen. För författaren vrider berättelsen, får läsaren att ifrågasätta de tre deltagarna, deras uppsåt och motiv. Allt eftersom glider de in i varandra och jag tvivlar på om de ens är separata individer. Kanske patient och terapeut är en och samma?
Tonen i Psykodrama är kylig, distanserad och samtalen undanglidande, de sker lika mycket i det inre som mellan människorna. Under en bit av läsningen har jag Dennis Lehanes Patient 67 som något slags referensram, men den är mer raffinerad, har ett annat syfte med berättelsen men båda sätter läsaren i gungning. I Psykodrama saknar jag bitvis en riktning, en vilja bakom texten för jag är inte helt klar över vart författaren vill ta läsaren och varför.
Detta är en roman som med samtalet i huvudrollen kan leda till bra och fördjupade---samtal.
Läst hittills:
Den andra kvinnan av Therese Bohman
Psykodrama av Magnus Dahlström
Kalmars jägarinnor av Tove Folkesson
Timme Noll av Lotta Lundberg
Kafkapaviljongen av Tony Samuelsson
Twist av Klas Östergren
Den låter intressant. Tack för tipset!
SvaraRaderaVarsågod! Har du läst något annat av författaren? Denna var först ut för mig.
RaderaLäser just nu, och oj, det snurrar i huvudet av alla tankar. Ska bli intressant att följa juryns diskussion, precis som du säger.
SvaraRadera