Älskade Maj eller Sörja för de sina

"Dina arvedel är inte ångest - den är att arbeta i ditt anletes svett."

Jag hade tänkt vänta lite, låta Att föda ett barn sjunka undan innan jag gav mig in i del två. Men så gick det inte längre, längtan efter att återse Kristina Sandbergs fiktiva men åh så levande Maj blev för stark.

Mellan läsningen av första och andra delen har jag haft förmånen att höra författaren prata om och utvidga tankarna om Maj och tiden hon lever i under ett författarframträdande som tillhör de absolut bästa jag hört under mina år som bibliotekarie.

I Sörja för de sina fortsätter författaren på finaste och starkaste vis att fånga både sin huvudperson, som under romanens gång träder in i den yngre medelåldern och blir tvåbarnsmamma, och tiden hon lever i. Tomas som tidigare spårat ur rejält håller sig numera borta från starkvaror. Och så är kriget slut. Maj har uppnått en större säkerhet, blivit van med Tomas fina familj, traditionerna och de medföljande kraven. Men hon har svårt att slappna av, svårt att visa känslor för framför allt sitt äldsta barn, Anita och hon bär på en ständig oro för stort och smått. En oro jag inte är helt obekant med.

Sandberg grundar Majs värld i hemmet, så exemplariskt skött, men ändå aldrig tillräckligt städat. Genom upprepningarna blir Maj till, Majs hela sätt att vara, blir hennes själva varande. Det yttre så välordnat, det inre mindre så. Ändå sviker det yttre ibland och fläckar syns där de inte får synas, framkallar stor ångest. Så vävs också nästan omärkligt tidens idéinnehåll in i berättelsen.

Liksom i den första delen sker en del i kursiverna (läs Ebba Witt-Brattströms fina artikel i DN) men de används på ett lite annorlunda sätt den här gången. I första delen fanns här Majs innersta och egentliga, i andra delen lyfts också det som ska betonas extra fram, även Tomas tankar. Det gör att de kursiva utbrotten tappar lite av sin kraft även om de fortfarande fyller en fördjupande eller dubblerande funktion i texten.

Sörja för de sina tar fint vid efter Att föda ett barn och låter en längre tid i Majs ännu unga liv passera. Det är stort och fint och jag ser så mycket fram emot del tre Liv till varje pris.