Provence - några bilder från en resa

När vi i våras bestämde oss för att tillbringa en semestervecka i Provence och i den lilla, av berg omgivna, byn Cotignac med ca 2000 invånare kunde vi inte föreställa oss vilken idyll vi skulle hamna i. Byn är så att säga essensen av det franska med tre bagerier, chark, fiskbutik, trevliga restauranger, vindlande gränder och vänliga människor. Här har jag fått sätta min skolfranska på verkligt prov, och har njutit av att både förstå och att själv göra mig förstådd hos de tålmodiga Cotignacerna.

Att boka boende på nätet kan vara ett äventyr i sig och lite vanskligt men lägenheten vi hyrde var allt vi kunde drömma om - fylld med konst skapad av ena värden och av sköna läsplatser och bokfyllda hyllplan. I det här rummet trivdes jag och lät blicken glida mellan boksida och utsikt.

Vi tillbringade en del tid i byn, undersökte omgivningarna och fann bland annat det här.

Strosade på tisdagsmarknaden, shoppade till det tillfälliga hemmet och fyllde den nyss införskaffade och obligatoriska korgväskan.

Men vi besökte även de intilliggande byarna såsom Aups och Entrecasteaux och förstås  L'abbaye de Thoronet, ett gammalt klosterområde med fin arkitektur och valv bakom valv.

Vi gick genom kyrkan och vidare ut i de olika valvförsedda gångarna, försökte föreställa oss hur livet här sett ut. Så hördes skönsång och vi följde ljudet tillbaka till kyrkan där en ensam sångare testade akustiken med gregorianska slingor. Tillsammans med kanske sex andra personer njöt vi och strosade sedan sakta vidare.

En dag var vi till kusten, ungefär 1,5 timmes bilfärd från Cotignac.

Och det var ju så skönt att bada att planen att tillbringa eftermiddagen i Marseille havererade. Men vad gjorde väl det? Istället for vi till Bandol för middag och jag fick mina efterlängtade musslor.

En annan dag åkte vi mot Gorges du Verdon, som en frankofil väninna rekommenderat varmt. Här finns en stor ravin/canyon med vandringsleder och serpentinvägar. Vi provade en del av båda och gav oss ut på en tre timmars vandringstur som ledde ned mot vattnet i ravinens botten, och sedan uppåt igen.

Lagom ansträngande hela vägen - ända till den allra sista biten när vi missade leden och istället tog rygg på några ungdomar som likt bergsgetter skuttade upp för höjden. Jag skuttade inte men överlevde.

Färden därifrån bjöd på svindlande vyer och med tanke på vägens hm... sträckning så är jag glad att över att inte bli åksjuk.

Det har varit en upplevelserik vecka, samtidigt som den bjudit på många tillfällen till vila och till att "bara vara". Vi lät våra inre franska jag blomma ut och levde, som så många andra tillfälliga gäster i omgivningen ett slags komprimerat provencalskt liv med besök i de små butikerna t ex för att handla fisk. Att ha ett eget hushåll på semesterresan tycker jag gör att man kommer ännu en liten bit närmare vardagslivet, även om många måltider ändå har en tendens att intas på restaurang.

Baguetten som accessoar var jag förstås också tvungen att prova.

Nu är jag åter i mitt vanliga hemma men längtar tillbaka till det där andra. Jag hoppas jag kommer att återvända till Cotignac en dag, men den byn och den här resan har fått en alldeles särskild plats i mitt hjärta.

Några bilder finns också på instagram @hermiasays