Stelt radar stjärnorna upp sig på scenen för att under ledning av Alan Gilbert framföra Stephen Sondheims musikalversion av Sweeney Todd. Jag hinner tänka att det här kanske kommer att bli ett par långa ganska tråkiga timmar, men så flyger nothäften, dekoren rivs och kläderna slits sönder för att bättre passa de smutsiga kvarter musikalen utspelar sig i. Så har man satt stämningen och stjärnorna börjar glittra.
När vi sökte efter saker att göra innan vi åkte till New York föll ett av valen på den här konsertmusikalen som gått under några få dagar och som var en chans att på riktigt få höra mästersångaren Bryn Terfel som barberaren och en av mina favoritskådespelare Emma Thompson som den barbariska pajbakerskan Mrs Lovett.
För Thompson, som annars mest syns i filmer eller på teaterscenen är det ett ovanligt framträdande, även om hon verkligen har sången som uttryckssätt. Det är tydligt att resten av publiken är bekant också med de andra sångarna, kanske från tidigare sedda Broadway-föreställningar medan de är för mig helt obekanta namn,
Våra platser är långt bak i salongen men dessa stora scenpersonligheter når fram och bjuder på en härlig kväll med både humor och horror. Bilden har jag lånat från New York Times, deras kritiker var mycket nöjd med musikalen vilket var trevlig frukostläsning inför kvällens begivenhet.
Så vältajmat att ni kunde se den här läckra föreställningen! Det låter som en uppsättning att minnas länge.
SvaraRadera