En motvillig pappa

En norsk författare jag varit nyfiken på ett tag är Tore Renberg, och nu har jag läst hans Jag reser ensam. Jag börjar kanske lite i fel ända eftersom den föregås av Mannen som älskade Yngve.

Det första jag tänker på är om de norska författarna har en särskilt faiblesse för litteraturvetenskapliga institutioner? Kanske för att författarna själva har en tydlig koppling dit? Så är det hur som helst i t ex fallen Renberg, Langeland och Hjorth. Huvudpersonen i Renbergs roman, Jarle Klepp, är litteraturdoktorand med Marcel Proust som specialitet. Han lever i litteraturteorins värld och väntar på att få in en artikeln i Morgenbladet.

Men Jarles liv tar en annan vändning när han en dag får besked om att han har en dotter. Hon är ett resultat av ett "one night stand" sju år tidigare, med vem har Jarle bara en mycket vag uppfattning om. Ett brev anländer där Jarle kommenderas att ta hand om dottern under en vecka eftersom flickans mamma ska åka till "södern". Flickan Lotte kommer och Jarle försöker så gått det går axla rollen som pappa. Det går verkligen bara så där. I hans liv finns inte plats för barn, där hägrar annat - älskarinnans kropp, de akademiska meriterna, de intellektuella diskussionerna etc. Nu måste han tillfälligt prioritera annorlunda, mogna och släppa på kontrollen och släppa in Lotte.

Renbergs roman är dråplig och lättsamt skriven, och underhåller den tid den tar att läsa. Figurerna är just figurer, inte särskilt djupt tecknade. Jag tänker på vad Jarle själv hade tyckt om Renbergs roman, tänker han hade sågat den totalt i en vigt verbal jämförelse med Proust. Men så kan man också söka olika saker i sin läsning. Jag sökte avkoppling och som sådan fungerade den alldeles utmärkt.