En fantastisk superhjälteroman

Outgrundliga är bokens vägar. För inte kunde jag väl tänka mig att jag skulle vilja läsa en roman om superhjältar - eller om deras tecknare? Men när jag sökte litteratur med spelplats New York så envisades den här med att dyka upp och jag läste under ett par veckors tid Kavalier & Clays fantastiska äventyr av Michael Chabon. Romanen som gav författaren Pulitzerpriset år 2001.

Kusinerna Josef (Joe) och Samuel (Sam) möts efter att Joe lämnat sin familj och under stor dramatik och med mycket mod och list flytt Prag, alldeles innan den nazistiska regimen avskurit judarnas vägar ut. Det är en farlig tid och planen är att Joes föräldrar och yngre bror snart ska komma efter. Själv hyses han efter sin långa resa in i Sams rum i New York och de försöker genast skänka liv åt en dröm - att skapa en egen superhjälte. Och de gör så. De hittar på "Befriaren", präglad av Joes förmågor inom utbrytarkonsten. 

Tiden går och de blir verkligt stora serieskapare även om pengarna inte hamnar i deras egna fickor. Drömmen att förenas med sin familj tycks för Joe dock bli allt svårare att se förverkligad, och Joe tillåter inte sig själv att njuta av sitt eget fria liv. Men kärlek kommer som visar på andra sätt att vara - både för Joe och för Sam. Deras ibland ganska trasiga liv tar olika vägar, men superhjälten och det den står (och kompenserar) för är alltid nära hjärtat.

Det finns en växelverkan mellan olika lager av skeenden i romanen, alla inte med en gång tydliga. Här är superhjälteserien som smittar av sig på verkligheten och tvärtom, här finns krigets fasa så påtaglig i kusinernas liv. Spelplatsen är verkligen New York, en 40-talets stad som gjord att upptäckas, att komma som främling till - och på samma gång är staden en kuliss för kusinernas drömmar. 

Ibland får jag samla kraft för att ta mig vidare i tegelstenen som då och då bubblar över av ordrikedom och seriekaskader. Det är en äventyrsberättelse med en allvarlig klangbotten, eller en allvarlig roman med en underfundig spets. Och om än oväntat så konstaterar jag att det här faktiskt är en roman för mig. Jag tycker mycket om de här kombinationerna, och gillar när författaren ibland i notens form flikar in lustig information. T ex om hur en tidigare förkommen serie böcker "dök upp på IKEA i Elizabeth, New Jersey, där den stumt fungerade som sobert värdig scenrekvisita till golvmodellen av bokhyllan 'Hjörp'". Sådana små bisarra upplysningar är jag väldigt svag för. Författaren förhåller sig tror jag fritt till verkligheten och skapar möjliga möten, så får t ex Salvador Dali låna sin strålglans åt romanen. 

Romanen är en kärleksförklaring till superhjälteserierna och den betydelse de haft för flera generationer barn och vuxna. Den kärleken går igenom sidorna och befästs från start också av förläggarna, med efternamn Gedin:  

sidoläge