Trois jours à Paris

Paris i november, kan det vara något? Ja, det kan det - om du är beredd på att stundom vara mer blöt än torr, och på att blåsten sliter tag i och vränger ditt paraply, som du ordentligt kommit ihåg att packa, ut och in. Vi, det vill som vanligt säga maken och jag, tillbringade en lite förlängd helg i denna kära storstad där november är... november.

Bokhandeln Shakespeare & Company, som vi inte bor långt ifrån, har vi besökt tidigare men utan att handla. Den här lördagskvällen, de har öppet till kl. 23, är det lugnt med många strosande och läsande människor i lokalen. Vi går i maklig takt längs med hyllorna, lyssnar till pianospelet som en besökare bjuder på en trappa upp och köper en och annan sockerpärla.

När det är söndag morgon och regnet har dragit förbi ger vi oss ut på en tidig jakt efter frukost. Att äta frukost på kafé är en sak jag önskar att jag gjorde i min vardag hemma i Gävle. Kanske startar vanan nu med denna petit déjeuner på kafé i Paris?

Kanske är det något med de franska smakerna som gör att jag resten av dagen i princip obehindrat läser de franskspråkiga museiskyltarna? Till exempel på det fina museet tillägnat konstnären Eugène Delacroix, som är beläget i hans allra sista hem. Här hänger hans egna och andras verk på väggarna, bevarade brev visas men någon egentlig möblering finns inte kvar. Men rummen är ändå bevarade, bland annat hans ateljé med stora ljusinsläpp som vetter mot den fina innergården.

Jag blir fäst vid Delacroix och vid hans dramatiskt romantiska look. Så hem följer ett (engelskt..) utdrag av hans "Journal" - hans kanske Norénska dagboksanteckningar om konst, liv och leverne i 1820-60-talets Frankrike. 

Inte långt ifrån museet och Place Saint-Germain des prés ligger den nog allra vackraste bokaffär jag varit i. Vilka rena linjer och vilken vacker trappa! Urvalet litteratur verkar gjort med fingertoppskänsla och det är lätt att förlora sig i de vackra verken en stund.

En lång motvindspromenad och en hel del modernare konst senare sätter vi oss på en metro som tar oss till Canal St-Martin en bit norr om stan. Även om avståndet inte är stort så är atmosfären en annan, här tänker jag är det svårt att avgöra om vi är i Paris eller i t ex London. Stadsdelen känns yngre, butikerna vi passerar "quirky" - karaktär skänks av just kanalen och de många broarna.

Så är det snart dags att packa väskan igen och åka hemåt. Och visst lyser solen varmt vår sista halva dag i Paris - över hustaken, över Sorbonne och ned på torgen och på alla helgdagslediga Parisare, för 11 november  uppmärksammar och firar första världskrigets slut. 

Då är det lätt att glömma blåsten, regnet och den tillfälligt vädertappade glädjen ett par dagar tidigare. För Paris when it rains är i alla fall Paris.

I januari 2011 var vi också tre dagar i Paris.