Paraden - viktig varm underhållning från Serbien

Igår kväll var det återigen filmkväll i soffan, den här gången såg vi den serbiska Paraden (2011) av Srđan Dragojević.

På ett mycket skickligt sätt blandas i filmen humor med djupaste allvar, bryts fördomar ned mot varandra och ges en mörk bild av hatet mot och rädslan för homosexuella. I filmen möter vi Mirko, bröllopsfixare, som tillsammans med pojkvän och vänner vill arrangera Belgrads allra första Prideparad.

Men angreppen mot gruppen är många och otäcka och hos stadens korrumperade polis får de inget gehör för sin utsatthet. Istället, på grund av olika tillfälligheter och i ett utfall av tjänster och gentjänster - där gangstern Limuns kärlek och bröllop står på spel - blir ett gäng hårda krigare som var och en representerar en bit av det forna Jugoslavien gay-gruppens beskyddare. I alla fall när de väl samlats ihop i den lilla rosa hånade bilen som Limun och Radmilo, bröllopsfixarens sambo, åker på turné i.

Båda grupperna utsätts för varandras världar och fördomarna frodas åt alla håll och kanter. Men i takt med att de lär känna varandra punkteras en hel del av dem, de ser bakom stereotyperna och blir människor inför varandra. I alla fall i viss mån. För trots det lättsamma anslaget, de dråpliga situationerna och udda mötena så är det inte någon naiv, förenklande film. Kanske just därför blir historien så drabbande, och så engagerande.

Filmen påminner om hur illa ställt det är i stora delar av vår närliggande omvärld, där regnbågsmålade naglar kan leda till nästan politiska kriser. Handlingen utspelas 2001, efter det har prideparader hållits men också stoppats.

Paraden är en sådan där viktig film. Viktig varm underhållning.