Let's do London, Hermia says

Fylld av intryck är det lite svårt att landa i vardagen efter en långweekend i London. När OS höll tv:n varm i somras och Skyfall underhöll på bioduken väcktes min längtan till staden och nu har vi alltså varit där. Vi utgick från hipsteriga Shoreditch, öster om stan med närhet till Brick Lane.

Självklart fanns Monica Alis fina roman Brick Lane att köpa i den lilla bokhandeln.

I närheten hittar vi även favoritölen från Brew Dog i deras egen industriellt inredda pub med ölkunskap uppåt väggarna. 

En promenad bort fann vi Clerkenwell, en lite äldre och mer sofistikerad del än Shoreditch. Vi hade nog inte hittat till hit och gått genom den fina portalen om det inte varit för en artikel i en sådan där flygtidning som maken fick med sig hem efter en jobbresa. En av restaurangerna som rekommenderades där testade vi. På välbesökta The Modern Pantry fick ett par förrätter bli dagens lunch. 

Vi gick verkligen mycket. Här i fotspåren på Bloomsburygruppen, med Virginia Woolf & co, i Gordon Square. Flera av dem bodde i området upplyser informationsskylten om.

Efter en paus med afternoon cheese är vi på fötter igen.

Lite senare var vi late at Tate där vi hade en date med Roy Lichtensteins popkonst. Utställningen var riktigt bra och framställd enligt olika teman som tillsammans gav en mycket bra helhetsbild av konstnärskapet. Vi avslutade vår date i baren med en typisk Londonsk utsikt.

Under lördagen fortsatte vi konstrundan med besök på märkliga Gagosian Gallery där ingen tog någon notis om oss förutom de mumlande vakterna som bevakade verken något otympliga för att bära med sig. Sedan åkte vi vidare till Somerset House och deras tillfälliga Picassoutställning baserad på verk gjorda tidigt i karriären, år 1901. Efter en fika på det trevliga kaféet på gården for vi vidare till det som verkligen fångade mitt intresse - Saatchi Gallery. 

Just nu ställer de ut unga brittiska konstnärer. Jag såg en stor variation och rikedom i verk, en del oväntat humoristiska. Som den här lilla gumman, som egentligen var rätt obehaglig och naturtrogen i sin krympta form. 

Kvällen tillbringade vi i Notting Hill och dygnets tre sista timmar på den 102 år gamla biografen på 191 Portobello Road - Electric Cinema. Här sitter man bekvämt tillbakalutad i en av 65 öronlappsfåtöljer, eller halvligger i bäddar, under en kashmirfilt om man vill medan filmen rullar. Vill man så kan man läska sig med dryck från baren som är placerad längst bak i salongen. 

Vad vi såg? The Great Gatsby, med varsitt glas champagne på bordet mellan oss. Kanske var det miljön och stämningen men jag tyckte oväntat bra om filmen, som trots det jag hört om den på förhand ändå visade sig ha ett djup och vara något mer än en glammig exposé över 1920-tals dekadens. 

The end