Blåst och eld

"När vinden stod på från nordost brukade dörren till biblioteket blåsa upp. Vinden pressade upp den på glänt; det hände flera gånger medan jag var där och ensam gick mellan hyllorna. Jag minns det säregna  ljudet av blåsten genom dörrspringan, det tjöt och gnällde, och jag glömmer det aldrig. När det blåser tänker jag på böcker."

Annars är det mer eld än blåst i Gaute Heivolls nyss påbörjade Innan jag brinner. Jag känner en varm lycka över att ha mött ännu en välskrivande norsk författare.