Engelska morgonfunderingar

Igår började jag på den där boken, A Paris Wife, den om Hadley Richardson och Ernest Hemingway. Det går fortare än väntat att läsa, språket är inte svårt att följa. Men på ett språk som inte är mitt eget är det så svårt att veta om det är bra. Historien - om paret som träffas under festliga former, han med minnen av kriget, hon med en jobbig familjehistoria och faller för varandra och som nu ett 100-tal sidor in i handlingen försöker finna sig till rätta i Paris - är ju intressant. Men språket? Är det inte lite väl omständligt? Och måste allting sägas, ingenting lämnas kvar till mig att själv förstå? Det är innehållet men inte formen som driver läsningen framåt just nu. Tänker att jag tillåter mer, irriterar mig mindre, när det inte är skrivet på svenska -det är ju hur som heslt och i alla fall en övning i engelska. Men kanske kanske borde jag lånat hem A Moveable Feast av Hemingway istället?