Så här i hösttider

när Hermia tenderar att bli slö och introvert närs just nu konstigt nog en längtan efter ännu mer bokprat. Att läsa samma böcker som andra, att diskutera. I mitt arbete har jag startat en bokcirkel som kommer att träffas tre gånger under hösten. Men där är jag i egenskap av ledare, svårt därmed känna sig helt och hållet avslappnad. För en stund släpper jag mina intentioner att läsa utomeuropeiskt etc och har greppat Klanerna i Palos Verde som Signe skrev fint om för ett tag sedan. Jag är ju lite efter som läser den först nu, men kanske Signe har den i färskt minne? Och så ser jag att Dora som håller på med Mina två mammor så den lånade jag med hem i dag. Och eftersom Dora är en god vän jag har förmånen att träffa även IRL, fast alldeles för sällan enligt mitt tycke, hoppas jag att det finns någon liten möjlighet att prata om den med henne. Egentligen skulle jag vilja ha det precis som Wind up Women; en levande litterär salong både på riktigt riktigt och i bloggform. Men till det krävs mer närvarande vänner. Det är lite ensamt här i hösttid.