Så här i bokmässetider

har jag mitt eget firande här hemma. Det började igår på jobbet med att en trave böcker packades ned i tygkassen från Författarcentrum. Böckerna i kassen var Toni Morrisons De blåaste ögonen, Najib Mahfuz Midaqq-gränden och Anuradha Roys En karta över omöjlig längtan. Hemma väntade också bland annat de 624 sidorna Oates.

Bokfirandet inleddes dock med ett avbrott i den pågående läsningen - något har hänt med berättarperspektivet i Helon Habilas I väntan på en ängel. I väntan på att jag finner mig i att romanen som började så bra nu tappat sitt grepp om mig söker jag annan läsning. Triggad av glädjen över ännu en indisk författare läser jag några sidor i En karta över omöjlig längtan men min tanke dras oupphörligen till de andra böckerna i kassen. Så Roys roman överges för en stund och jag börjar på De blåaste ögonen som är Morrisons debutbok, utgiven 1970. Jag ler av glädje (ja, faktiskt) när jag läser för det är så bra skrivet och berättelsen är så intressant. Ännu ett författarskap att upptäcka jublar jag. Detta blir helgens läsning! Övriga titlar får ge sig till tåls.

I morse startade firandet med Spanarna i P1 som sände från Bokmässan, många skratt i bakgrunden hörs. En lustfylld mässa kanske? Nyss gladdes jag åt Wayne's Coffees gratisexemplar av DN:s Boklördag som idag ägnar en del fint utrymme åt författare från, ett kanske diffust, mellanöstern. Innan middagen lagas blir det lite mera läsning som avrundas med att Babel sänder från Göteborg. Drycken som intas just nu är te av smaken sommarsaga, en gåva från en alldeles hemlig bokvän.

Här i min egen vrå lyser dock författarna med sin frånvaro men rörelseytan är betydligt större än i den stora mässhallen. En författare i hemmet hade dessutom gjort mig ganska nervös. Vad gör man med en sådan, liksom?