Maken och jag

letar lägenhet eller om det är radhus. En egen plats på jorden att trivas lite bättre på. När vi tittar på boende tänker jag "men var ska böckerna stå?" eller "kommer de verkligen få en 'respektabel' plats här?". Som om det vore det viktigaste. Det jag aldrig på riktigt kan ge avkall på är badkaret eller i alla fall badkarsplatsen. Men det är helt plötsligt dyra tider för bostadsköpare.

Det fanns en tid i mitt liv då jag drömde om ett helt annat sätt att leva. Om nästan klostrets enkelhet. Enkelheten och ambitionen att leva ett så miljöhållbart liv som möjligt finns ändå kvar som något slags ledstjärnor. Att införa köpstopp, som en del andra beundransvärda personer gjort, ligger inte riktigt för mig. Men att för sig själv försöka upprätthålla någon form av medvetenhet, ett resonemang kring behovet av saker, om att tänka långsiktigt känns aktuellt och viktigt. Två vackra ord är "frivillig enkelhet". Ett ord som attraherar mig är "downshifta".

Fast jag åker för mycket flygplan.