Det var en vacker höstdag idag

som gjord för en utflykt. Maken och jag åkte till brukssamhället Gysinge som utannonserat "skördemarknad" men här finns fler aktiviteter än det. Bland annat en stor antik- och loppishandel med roliga saker att pilla på och fina saker till bra priser. Det blev inga bokinköp men tre magasin - Idun från 1953, Veckojournalen från 1952 och Husmodern från 1964 - inhandlas.

För den litterärt intresserade har Veckojournalen mest att erbjuda. Här recenserar Stig Ahlgren bland annat Vilhelms Mobergs Invandrarna. Hans sätt att skriva kanske säger något om 50-talets litteraturkritik? Levande och spirituellt skrivet - eller vad sägs om:

I brevsamlingar och gamla tidskriftsinlägg har han [Moberg] med den våldsamma energin hos ett tryffelsvin, som fått vitamininjektioner, bökat fram högar av matnyttiga upplysningar om 1850-talets Amerika och hellre tagit med för mycket än för litet. Låt oss istället för att beskärma oss häröver lovorda den gargantuanska aptit som skär limpan på längden och sedan brer på sovel i dubbla lager. Efter allt tunnt och skrangligt man läst denna höst har man i denna bok den angenäma känslan att med huvudet före proppas in i mynningen på ett kulturkuriosaspäckat ymnighetshorn.

I samma tidskrift kan vi också se Maria Wine posera:

Bildtext: Man har lurat ett lejon. Skaldinnan Maria Wine, maka till författaren och sovjetresenären Artur Lundkvist, som fotomodell i aftonklänning, prydd med vallmor från Taschkent, och i arbetsdräkt för pionjärkvinnor.

En bok av Wine utgiven 1951 heter Man har skjutit ett lejon. Tyvärr kan inte jag tolka på vad sätt man anspelar på titeln i bildtexten men tonen i övriga notiser på sidan är putslustig. Det är, föga förvånande, viktigt att placera in henne i ett sammanhang, vid sidan av sin make.

Jag vet inte om det var bättre förr men det var i alla fall annorlunda...